Rapport från European Lesbian* Conference

Min första respons på frågan om jag ville åka på European Lesbian* Conference var:

– Men är jag välkommen på det då?

Det kändes inte helt självklart att jag som bi skulle få vara med. Men jag blev försäkrad om att det var det som var tanken med *.

”We used ’lesbian*’ with an asterisk in the title European Lesbian* Conference, so as to include anyone who identifies as lesbian, feminist, bi or queer, and all those who feel connected to lesbian activism.”

Så skriver arrangörerna på sin hemsida och nu i efterhand tror jag denna konferenshelg slagit nån sorts rekord i inkluderingsarbete.

Från vänster: Zofia (som skrivit rapporten), Madde, Tove, Amalia och Andrea

Det gjordes insatser både på och av scenen för att få alla att känna sig välkomna och löpande under konferensens gång så lyftes frågor från närvarande minoritetsgrupper (svarta, rasifierade, transpersoner mm) för att påminna alla om att vara inkluderande mot varandra.

 

Konferensen bestod av stora plenumsamlingar där det mest berörande framförandet var ett tal av Monica Benicio – aktivist från Brasilien och änka till den bortgångna Marielle Franco. Ett annat nämnvärt inslag var ett panelsamtal som involverade tolkning av minst fyra språk där vi fick höra om lesbiska* rörelser i Moldavien, Georgien, Uzbekistan, Tajikistan och vårt värdland Ukraina. Stater som begränsar tillgång till olika sidor på nätet, stora skillnader mellan stad och landsbygd, ”correctiv rape” och tvångsäktenskap. Vikten av att inte vara helt själv utan att ha ett lesbiskt* community där man inte behöver hata sig själv. Det var tungt att lyssna på och inom mig växte förståelsen för varför denna typ av konferens är så otroligt viktig. Att lyssna på dessa lesbiska* aktivister som kämpar för sina och andras rättigheter under dessa förutsättningar var otroligt inspirerande.

 

De stora plenumsessionerna som samlade de dryga 300 besökarna varvades med diskussioner i mindre workshops. Vår lesbiska* historia, bisexuellas plats i communityt, fundraising, EL*Cs framtid, lesbonationalism och inspirerande exempel på aktioner och kampanjer från olika länder ….för att bars nämna ett axplock av alla ämnen.

 

När jag nu ska sammanfatta denna konferens så känns det omöjligt att sätta ord på storheten i att samlas tillsammans för att sätta våra politiska frågor på agendan. Det blev en otroligt viktig helg för många av oss. För mig har den inneburit en politisering av HBTQ-frågor. Rätten att få existera som den människa en är, rätten att bli tagen på allvar, att kunna röra sig i offentliga sammanhang utan att vara rädd, rätten att älska.

 

Det har varit en otroligt mäktig helg och nu håller vi tummarna för att vi kan jobba ihop den budget som kommer krävas för att vi ska kunna genomföra EL*C även i framtiden. Organisationen faller på och utvecklas och om allt går som det ska så kommer inom kort European and Central Asian Lesbian* Community att grundas som moderorganisation. De behöver stöd och hjälp med allt från finansiering och sponsring till expertrådgivning och volontärer, så tveka inte att höra av dig om du skulle vilja bli delaktig i att skapa denna viktiga rörelse.

 

Fritt översatt: Lesbiska måste tala om rasism, nationalism och kapitalism. Annars är du en del av problemen!

 

Kopiera länk